Ett kraftpaket

har anlänt, den största av oss alla, med blommor och band kring halsen. Hon heter Katzy och har lovat att räkna in oss när solen går upp och innan Kajsa vaknar. Då ska vi ju sitta som vanligt på vår hylla och se söta ut och låtsas som ingenting!

Mando Diao

har tonsatt  Gustaf Fröding...det blir bra det också, som allt annat de gör!

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs,
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad!—Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är, som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är, som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt, som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugu år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

 

Gamla stan

Utsikt från vårt fönster

Moderna museét

 

Systerhelg i Stockholm, Ulla-Gulla kom från Visby och vi gjorde stan, Moderna, Picasso möter Duchamp och Wolfgang Tillmans.Lite shopping, Gamla stan, träffade barn och hade det skönt. Sov på vandrarhem. Fortsättning följer.

Trattkantarellens tid...

Bortglömt, inte iordninggjort i år.

Lite risigt och snårigt, djupa blöta diken, men solen sken varmt, kantarellerna behagade infinna sig och älgjakten står för dörren...