Min moster har gift sig med en man från Schweiz, Walter.
Han var då idrottsman, löpare, hårdtränade i de ångermanländska skogarna, jobbade hårt i skogen åt Graningeverken och skaffade sig muskler och bra kondition inför Olympiaden i Rom 1960. Skogsinspektorens dotter Berit fanns där och tycke uppstod.
Bilden är tagen av morbror Walter. Det har varit bröllop i den lilla vita träkyrkan i Graningebruk.
Jag minns att de schweiziska bröllopsgästerna hade handväskorna fulla av godis som dom kastade till oss barn.
Vi är nu på Långsele station och tar avsked av de två nygifta inför deras resa söderut och ett nytt liv för Berit.
Det är morfar som står med cigarren, moster Berit är den blonda med blommor i snören kring halsen. Den andra kvinnan är min andra moster, Gertrud. Min älsklingsmoster.
Jag har rödrutiga byxor och har fått en tidning som slukar mitt intresse.Jag hade lärt mig att läsa på affischtavlan i Ånge nåt år tidigare.
Min bror Bosse har nog fått en ny överrock.
Per Sandén är också med, han var kapten (eller major eller nåt annat) på regementet i Sollefteå och en god vän till familjen.
Mormor Emma hade dött ett par år tidigare, bara 56 år gammal, en obeskrivligt stor sorg för oss alla.
Moster Berit dog i mars i år, 82 år gammal.Walter är pigg och reser fortfarande fram och tillbaks mellan Sverige och Schweiz. Många decennier tillbringade dom sina somrar i sin stuga i Graninge, Walter är där fortfarande.
Dom fick två döttrar, mina kusiner, och två fina barnbarn.
