Tillbakablick...

I åtta härliga år har jag fått följa dig, en ynnest. I sommar hade du plötsligt större tålamod att sitta och vänta på att flötet skulle röra på sig. Små samtal hade vi om stort och smått, du somnade gott i kojan vi byggt omkring din sovplats. Kojan som du älskar. Lite mindre mörkrädd, fotbollssugen, mormor fick vara målvakt och ta straffar, hundratals.

Ja, vi fick fiskar. Men vi släppte tillbaka nästan alla.

Hoppochskruvsnurrar.

Nån större ordning råder inte här.

Solceller, poff så tänds dom rätt vad det är! När mörkret smyger sig på.

Älskade kojan.